St John's University

Hej på er!

Det här blir alltså mitt första inlägg i min blogg där ni kommer kunna följa mig på alla upptåg under mitt år här i USA. Hoppas att ni tycker det känns lika spännande som jag gör!

Det är väldigt svårt att veta hur jag ska skriva här nu i början, eftersom det är mitt första inlägg så vill jag ju att det ska bli oförglömligt, gripande, provocerande, oustanding osv? Dessvärre lider jag av jet lag och tvingas sitta och skriva på golvet i ett uppehållsrum med massa andra kids som för liv, så det är lite svårt att komma "in the right mood" nu så att säga. Men inom ett par dagar så kan jag lova att jag har puttat ner både Kissie, Kenza och Blondinbella från topplistorna. Så håll ut!

För att börja med en riktigt gripande historia skulle kunna skriva om mina sista dagar i Sverige då jag gick igenom otroliga känslostormar, men eftersom jag själv inte hunnit smälta det hela riktigt ännu så väljer jag att vänta. Jag vill iallafall att alla ni som stöttat mig i detta ska veta att jag älskar er från djupet av mitt hjärta. Min älskade familj, Anton och allra finaste vännerna. Ni är ovärderliga.

Just nu befinner jag mig på St John's University som är beläget på Long Island i New York. Här ska jag spendera ett par dagar på au pair "training school" innan jag beger mig till mitt blivande hem i Boston. Idag var första skoldagen som vi började med frukost á la american style i den stora matsalen. Därefter har vi haft ett fullspäckat schema med lektioner fram till halv sju på kvällen. Har givetvis lärt mig massor av nya saker, som tex att jag aldrig någonsin får skaka ett spädbarn, och hur man tvättar händerna på bästa sätt. Nåväl, när skoldagen var slut bestämde jag och mina nyfunna vänner oss för att gå en tur och se lite mer av området. Här är verkligen otroligt vackert med pampiga byggnader, mycket grönska och utsikt över havet från klassrummet. Vi satt och tittade på solnedgången vid strandkanten i sällskap av hundratals mygg och eldflugor. Jag lovar att ge er en bildbomb inom de närmsta dagarna! Nu är det nämligen strax dags för mig att kila till sängs, klockan här är elva på kvällen och vi ska upp tidigt imorgon för ännu en intensiv dag.

Men detta är ju bara början på en oskriven bok, så förhoppningsvis har vi mycket att se fram emot.

Godnatt!
Er Emelie