HAPPY.

Idag är jag lite extra glad ska ni veta! Kanske beror det på att jag ska få träffa mina härliga vänner hos Jessica ikväll, eller så beror det på att jag fick skajpa med bästa Elin tidigare idag och att hon då tipsade mig om denna fina låt som jag har lyssnat på hela dagen. Det kan också bero på att ungarna har varit så kramgoa och på strålande bra humör de senaste dagarna. Eller för att min värdfamilj är så snäll och bra och för att vi alla gick ut tillsammans och hade en trevlig middag på restaurang en vanlig onsdag. Bara så. Eller så beror det helt enkelt på att jag igår firade 3 månader i USA och att jag har mycket kul att se fram emot, b.la. att det snart är jul och att det imorgon bara är tre veckor kvar tills jag får pussa på min efterlängtade pojkvän!

UNO.

Victoria har sin trevliga vän Sofie från Sverige på besök här just nu och igår så följde jag med de in till Boston för att äta middag på ett ställe som heter UNO. Vi beställde in några olika förrätter som vi delade på så det blev lite som tapas, hur gott som helst! Efter middagen så tyckte vi dessutom att vi förtjänade efterrätt så då blev det en sväng in på närmsta frozen yogurt ställe. Så himla värt att faktiskt unna sig och göra sånt här en annars lite grå och trist måndag, tycker jag!

Chinatown.

I lördags hade jag en väldigt härlig dag inne i Boston med mina vänner. Vi kikade i butiker, lunchade och shoppade lite. Blev även en runda i chinatown där vi ofrivillig tittade på komagar och hela kycklingar som hängde i fönsterna... Rätt så vidrigt. Och så hittade vi en helknäpp butik med allt ifrån mangaporr till lördagsgodis, peruker, Kina souvenirer och stickade vantar. Med andra ord allt man behöver, eller?

 Hur många au pairer får plats i en fotoautomat? Svar: 5.

 Ebba fyndade!

Bara öronsnäckor som fattas sen kan vi inta Bostons nattklubbar trots att vi är minderåriga. 

 Jessica, Ebba, Sandra och Emilia. Härligt gäng!

Trolldeg.

I fredags efter thanksgiving så var mina värdbarn lediga från skolan. Ibland när man måste tillbringa en hel dag tillsammans med dem och man redan redan har spelat alla roliga spel och lagt pussel och varit i parken och sprungit av sig på basket planen osv, så kan fantasin börja tryta. Då kom jag iallafall att tänka en grej som vi gjorde med barnen när jag jobbade på förskolan, nämligen trolldeg. Det är busenkelt att göra och mina värdbarn tyckte att det var riktigt roligt. Ett litet tips för er andra au pairer bara!

Recept på trolldegen som jag gjorde:

3 dl vetemjöl
1 dl salt
2 msk matolja
1-1,5 dl vatten
Karamell färg

Använd er av fantasin och alla redskap ni kan hitta i köket. Vitlökspressen funkar t.ex. utmärkt när man ska skapa hår. Låt sedan torka över natten eller i ugnen på 100 grader i en halvtimme, timme.

Slutet på dagen spenderade jag hemma hos Victoria där det vankades fredagsmys med tacos i sann svennebanan anda. Så underskattat tacos är ändå hörrni, tänker det varje gång jag äter det!

Thanksgiving.

Har en hel del att ta igen här på bloggen så tänkte börja med att berätta om i onsdags då jag och mina vänner inledde thanksgiving helgen hemma hos Sandra. Hennes värdfamilj hade rest bort för att fira i Chicago så vi hade huset för oss själva. Vi lagade en riktigt brakmiddag med kött, klyftpotatis, ugnsbakade grönsaker och, hör och häpna - bearnaisesås! Lyckan var total när vi först hittade detta flytande guld färdigt i burkform, cirka 10 cl för $7. Dvs cirka 50 svenska kronor för en matsked sås, typ... Dyrt så in i helskotta för au pair plånboken men det tyckte vi trots allt att det nog skulle vara värt i detta annars till synes sås torra land. När vi en stund senare dock lyckades hitta beasås även i pulverform för $2 så tänkte vi om.... Mer sås för mindre pengar, klart man slår till! Middagen blev kalasgod och jag njöt så löjligt mycket. Till efterrätt unnade vi oss dessutom en om möjlig ännu godare marängswiss och filmen "Magic Mike". Den där rullen har en hel del godsaker att erbjuda kan jag tala om för er som missat den, en av dem stavas Channing Tatum. Mysfaktorn var hög och det blev många härliga skratt under kvällen. När vi precis hade startat filmen så öppnas den upp men en rätt så "het scen" och Sandras hund får då lägligt nog för sig att börja tokjucka mot en saccosäck. Mysfaktor var det ja!

När jag vaknade på torsdag morgon och gick ner till vardagsrummet så möttes jag av två pojkar som var på goshumör. Vi satte oss därför i soffan alla tre och läste bok efter bok tillsammans tills det var dags att äta pankakor och titta på  The Thanksgiving Parade från NYC med mina värdföräldrar. Fram till lunch gick vi alla här i huset i pyamas och gottade oss, min värdmamma bakade brownies som vi skulle ha med oss till kvällens firande och jag svenska köttbullar. Efter lunch så kom lite släktingar över för att spela amerikansk fotboll med oss, det har de nämligen som tradition i sin familj att göra här varje år. Vädret tillät oss att spela i tshirt och trots att jag inte har lärt mig att spela efter alla regler ännu så hade vi riktigt roligt!

Efter fotbollen så var det sen dags att börja göra sig i ordning för det riktiga firandet. Jag följde med min värdfamilj till deras släktingar som bor i North Andover, cirka 45 mins bilkörning norr om Boston. Släktingarna vi firade hos hade ett fantastiskt fint hus mitt ute i skogen långt ifrån någon annan närmre bebyggelse. I huset hade dem dessutom ett stort rum som jag fick veta står tomt hela året förutom under just thanksgiving helgen då det dekoreras vackert och fylls med massor av mat. För er som inte vet så kan jag berätta att thanksgiving är en mycket gammal tradition som har firats sedan pilgrimerna kom till Amerika. Enligt legenden så hade de till en början mycket svårt med skörden p.g.a okunskap om marken här. Med hjälp utav indianerna så kunde de till slut dock äntligen få en god skörd och då anordnades ett stort firande i Guds ära för att de var så tacksamma.

Thanksgiving handlar alltså till stor del om mat och det är makalöst hur mycket tid och engagemang det faktiskt läggs ner kring det hela. På vårt matbord fanns det allt man kunde tänka sig så som kalkon, skinka, olika sorters stuffing, mashed potatoes, ratatouille, potato puffs osv, osv.... Dessertbordet var också storartat med diverse pajer, kakor och glassorter. Under middagens gång så fick alla berätta om något som de var särskilt tacksamma över. Jag hade ju som tidigare nämnt gjort svenska köttbullar och dessa blev (oförväntat nog bland alla de andra godsakerna som fanns) riktigt uppskattade. Så uppskattade att jag faktiskt fick ett tal tillägnat mig tack vare dem av en gammal man. För denne mannen han hade minsann varit Sverige och träffat kungen, och han visste då sannerligen också att "svenskarna dom sprider inte sina köttbullar hur som helst!"

Summa summarum så kan jag säga att thanksgiving är en tradition som jag verkligen gillar och tänker försöka ta med mig hem till Sverige. Inte bara på grund av all mat som uppenbarligen är alldeles utsökt. Utan för att hela mening med att stanna upp vardagen och faktiskt ägna sig en stund åt att tänka på det man har och vara tacksam över det är en grej som känns väldigt förnuftig och viktig.

 Middagen fastnade tyvärr inte på bild men här ser ni en del av dessertbordet iallafall. Citron tart, äppelpaj, pecanpaj, pumpkinpaj. Och så vidare.....

Happy thanksgiving!

Har haft en jättebra och mysig dag tillsammans med min värdfamilj och deras släktingar. Thanksgiving är verkingen en fin högtid. Jag ska berätta mer för er imorgon när jag har fått ett par timmar sömn, för just nu får jag verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Det känns som att jag kommer somna riktigt gott ikväll. Mätt och belåten, och med ett leende på läpparna.

Baking tuesday.

Jag har tidigare här i bloggen nämnt att jag har gett min värdfamilj den klassiska bakboken "Sju sorters kakor" översatt till engelska, och att jag och barnen bakar något ur den varje tisdag. Man kan väl säga att det har blivit en slags "tradition" nu eftersom vi faktiskt har gjort det i nästan 3 månaders tid. Varje tisdag när jag kommer för att hämta upp killarna på skolan så är de inte sena med att påminna mig "Do you know what Emelie? Today is baking tuesday!". Vi har hunnit plöja oss igenom en hel del svenska godsaker så som rulltårta, semlor och kärleksmums. Så här långt så har tigerkakan varit allas favorit men igår när det var dags för kanelbullar så fick den efter cirka 2 månader på topplistan trilla ner på en andra plats - Succé!

 Våra kanelbullar med extra mycket smör i fyllningen.. och så strössel i stället för pärlsocker!

Cementansiktet.

Okej. För att rädda min hy som för tillfället ser ut lite som en svettig pizza pga av all ost jag äter här så köpte jag en s.k. "mirakel mask" som utlovade att den bl.a. skulle återfukta och rensa min hy på djuuuupet från orenheter. Som med så många andra amerikanska mirakel produkter så lät det nästan lite för bra för att vara sant, men jag bestämde mig iallafall för att testa. Så jag kletade på mojset och satte mig sedan här fram för datorn medan den skulle verka i 10-15 min. Problemet är bara att jag fastnade lite vid facebook, och sedan lite här på bloggen när jag skrev förra inlägget till er... Så 10 min blev istället 45 min och nu kan jag meddela att jag har en CEMENT mask i ansiktet. Jag kan inte röra en muskel i hela ansiktet, det är liksom tungt och känns helt stramt. Obehagligt? Svar ja.
 Och nu medan jag skrivit ihop detta så har det nog gått ytterligare en kvart och jag känner hur mitt ansikte liksom börjar "hänga"....

Jaha. Får gå och försöka tvätta bort skiten nu då. Kanske ryker allt mitt dyrbara skinn med på köpet....(Kommer du älska mig ändå Anton?) Men men, ska man bli fin får man lida pin har jag hört.

Närå. Men Pappa om har du tips om hur man tvättar bort cement på bästa sätt så är det välkommet!
Mvh. /Cementgjutarens dotter

 

Smickrande bild? Bjuder gärna på ett leende men det gick liksom inte nu riktigt.... Nästa gång kanske. Förhoppningsvis.

Olika delar av världen.

I förmiddags innan jag åkte iväg för att hämta killarna på skolan så skypade jag med Elin och Dessi. Det är så jävla härligt att emellanåt få sig en pratstund med vännerna där hemma, och att då  märka att även om man inte haft tillfälle att prata på en längre tid så känns allt precis som vanligt när man väl gör det. Man kan skratta och lätta på hjärtat för personer som förstår hur man tänker. Eller så kan man prata om sengångare i halvtimme istället för att prata om sånt som anses vara viktigt... Som jag och Elin gjorde idag. När vi hänger gillar vi nämligen att kolla på värdelösa klipp på youtube, särskilt om gulliga och knäppa djur, och för ett par månader sedan så såg vi det här klippet. Sedan dess har vi alltså varit fascinerade och lite smått besatta av dessa märkliga djur. Om mindre än två veckor så åker Elin till Peru och nu har hon fått reda på att det lever sengångare i landet och hon gör för tillfället därför allt för att ta in så mycket fakta som möjligt om dessa. Haha. Idag lärde hon mig tillexempel att en sengångare sover ca 16 timmar om dygnet. Jahapp............

Och här om dagen när jag hade pratat med Lovisa som befinner sig i Asien så får jag ett meddelande kort efter att vi sagt hejdå och lagt på: "Emme, det är en grej som jag glömde fråga dig om... Jag har tänkt en del på det förstår du, och nu bara måste jag få veta!"
Jaha, sa jag. Vad är det nu då? Frågade jag och undrade hur hon kunde glömma fråga mig medan vi pratade om det nu var så in i bombens viktigt.
"Jo.. Jag undrar, har du en cykel där borta eller?"
Jahapp....................
Jag förklarar att det finns en cykel här som jag brukar få låna av min värdmamma när jag vill och då säger hon: "Men vad bra, för att cykla är ju kul!"
Alltså................................... :)

Att mina vänner lika gärna pratar om livet som om sengångare och cyklar när man befinner sig på olika håll i världen får mig bara att älska dom ännu mer. Jag vet att när vi alla är tillsammans och befinner oss på svensk mark igen så kommer vi utan tvekan ha mer livserfarenhet att dela med oss av, men annars så kommer allt kännas som vanligt. Vi kommer spela spela, dricka vin, prata om män, dansa och kolla på meningslösa youtube klipp som om det vore igår vi sågs senast. För så är det med bästa vänner, tiden man är ifrån varandra spelar ingen större roll så länge man vet att de faktiskt finns där. På riktigt.

Två solstrålar.

När jag bloggar så skriver jag ju mest om vad som händer i mitt liv här i USA utanför jobbet. Men största delen av min tid här spenderar jag ju faktiskt med barnen. Jag har fått frågor om varför jag inte lägger ut några bilder på min värdfamilj och det är dels för att dagarna med barnen ofta går i samma spår, vi åker till lekparker, bakar, spelar spel, sportar osv.... Men största anledningen är för att det kändes privat och lite utelämnade att lägga ut bilder på dem här. Nu efter lite mer än två månaders tid så har vi lärt känna varandra bra och för ett tag sedan så frågade jag mina värdföräldrar lite försiktigt om jag fick jag lägga ut bilder på de små krabaterna här och fick då klartecken att det var det. Jag tycker att detta är jätteroligt eftersom jag äntligen kommer kunna berätta lite mer om vad som pågår här borta även under vardagarna. Så nu ska ni äntligen få lära känna de små solstrålarna lite!

Reid 5 och Zack 8 år. Underbara ungar, de får mig att skratta varje dag!

Det här med traditioner.

Nästa torsdag är det dags att fira thanksgiving här i USA. Jag ska följa med min värdfamilj och fira tillsammans med deras släktingar, ser verkligen fram emot att på riktigt få se hur det går till. Jag vet åtminstone att det kommer finnas massor med mat, så det bådar ju gott iallafall.

 Hur som helst så satt jag idag och pratade med mina värdföräldrar om olika traditioner och hur vi firar i Sverige. Vi kom in på julen och jag berättade för dem att vi varje julaftons dag sitter bänkade framför tv:n kl 3 för att titta på Kalle Anka. Dem tyckte att det var så konstigt att nästan hela Sveriges befolkning faktiskt sätter sig och tittar på tecknat på självaste julafton, att det är samma avsnitt varje år, och att vi dessutom planerar stora delar av vårt firande utefter detta. Samtidigt var de också fascinerade och ville därför googla fram några av klippen som vi tittar på. Det första som kommer upp på google om man söker på "donald duck swedish christmas" är för övringt den här krönikan, "Sweden's bizarre tradition of watching Donald Duck cartoons on Christmas Eve", där en ung utländsk (framgår ej vart ifrån han är) herre beskriver hur han upplevde sin första jul i Sverige. Mina värdföräldrar skrattade högt när de läste kan jag lova!

Först när jag började berätta om vårt svenska julfirande och nämnde det här med Kalle Anka så kändes det som det mest självklara i världen. Nu efter jag mött mina värdföräldrars reaktion och funderat på det en stund så inser jag att det faktiskt är rätt så konstigt... Jag menar, största delen handlar ju inte ens om julen? Nåväl, min jul i år kommer bli väldigt annorlunda men jag tänker åtminstone försöka få tag på hela programmet så vi kan titta på det här på julafton. Säga vad man vill om Kalle Ankas jul, men traditioner är ju till för att följas?

Sjuttonde November.

Bild från basket matchen i onsdags.

Idag är fröken Ottosson en rätt slagen krigare kan jag tala om. Har iallafall tagit mig ut ifrån huset ner till centrum för lite miljö ombyte så i skrivande stund så sitter jag på Starbucks och avnjuter en bagel med kalkon, bacon och cheddar ost. Mmmmm. Igår var jag ute med Amanda, Esther, Karolin och killarna.Vi möttes upp på Harvard square och drog därifrån först till restaurang för att dricka lite vin och där efter sen vidare till en hemma fest. Harvard spelar mot Yale i football den här helgen så stan var fylld av studenter som var taggade inför matchen. Vi dansade natten lång och drack drinkar från röda koppar, precis som det ska vara på en college fest alltså. Ikväll ska jag jobba ett par timmar vilket alltså innebär en lugn kväll för mig med små pojkarna, ska bli mysigt. Imorgon är sista dagen då killarna är här i stan innan de påbörjar sin roadtrip genom landet och jag är ledig så då vill jag göra något kul!

Where the streets will make you feel brand new, and the big lights will inspire you

Här kommer som utlovat lite fler bilder från senaste helgen i New York. Just nu är killarna hos mig här i Boston och igår var vi och tittade på basket, Boston Celtics spelade mot Utah Jazz. Det var en riktigt jämn och rolig match där Celtics till slut tog hem segern - Vilken stämning! Fast det roligaste av allt var nog trots allt underhållningen som skedde runt om matchen, cheerleaders, maskotar och en publik som gjorde allt för att fångas av kameror och få en kort stund i rampljuset. Jag måste definitivt gå på fler matcher!

En bättre helg.

Min helg var så himla rolig och lyckad så jag måste bara få dela med mig lite till er! Jag åkte som sagt till NYC i lördags eftermiddag och när jag kom fram på kvällen så stod Fredrik, Jakob och Sandberg och väntade på mig utanför mitt slitna hotell i Chinatown. Jag checkad in och sedan gav vi oss genast ut i vimlet för att äta middag på ett av alla kinesiska hak. Natten blev lång och vi hann trängas på många rökiga barer nere i downtown Manhattan innan jag trillade in på hotellet vid 5 tiden. Vi hade riktigt roligt och träffade på många lustiga människor som gjorde hela upplevelsen oförglömlig. När jag vaknade upp efter ett bara ett få tal timmars sömn och tittade ut genom fönstret så trodde jag mer på att jag vaknat upp i Bankok än i New York. Jag piffade till mig lite och gav mig sedan ut på gatorna för att ta tunnelbanan ut till Brooklyn där killarna bodde, de hade nämligen hittat en flott brunch ställe där som de ville visa mig. Så från att ha gått på gator där det luktade torkad fisk och durian frukt vart jag än gick och där människor skrek "lais, lais and noooodels!", så hamnade jag mitt i Brooklyn där jag och killarna tycktes vara den enda vita inom synhåll.

Brunch stället var precis så bra som killarna hade påstått,  jag åt en fantastiskt god korv omelett och till det smörstekta potatisar. Låter kanske inte så jädrans gott, men det var det banne mig! (Förövrigt nog första gången som jag äter riktigt potatis sedan jag kom hit, bortsett från pommes. Anteckna!) När vi sitter och äter så möts vi också av väldigt annorlunda service. Tror inte att vi är de enda som tycker det är lite lustigt att vara hög som ett hus en söndags morgon... Hrm. Vi kunde iallafall skratta lite åt det när servitrisen fascinerades och var helt hundra på att vi hade trollat bort våra egna vattenglas när vi i självaste verket inte ens hade fått några.

Nog om det. Efter vår brunch så beslöt vi oss för att åka ut till Williamsburg och kolla läget och ännu en gång så slogs vi av alla starka kontraster som New York har att erbjuda. Vi vandrade genom hipster och indie gator ner till södra Williamsburg till de ortodoxa judiska kvarteren där alla män gick med stora skägg och tjocka, lockiga hårtestar som dinglade framför öronen, prydligt klädda i svart kostym och hög hatt. Det kändes som vi hade åkt tillbaka till 1700 talet. Det var en fantastisk fin dag och jag ångrade flera gånger att jag tagit med mig med vinterjackan eftersom New York denna dag bjöd på 17 soliga plusgrader. Vi köpte med oss lite läskande dryck och gick ner mot vattnet för att sätta oss och beundra Manhattans mäktiga skyline. När solen sen började gå ner så beslöt vi oss för att gå över Williamsburg bron till ön eftersom jag behövde dra mig mot bussen som skulle ta mig tillbaka till Boston. Det låter klyschigt men det var verkligen sagolikt att gå där just då, vädret var ljummet i November och vi fick se solen gå ner över frihetsgudinnan och alla skyskrapor. Vi beundrade det och funderade på om man någon gång skulle kunna vänja sig vid att så något så vacker, att man liksom slutar uppskatta det. Jag hoppas inte. När jag kommer till New York så känner jag mig genast så levande. Det är så svårt att förklara känslan, men det finns en särskild puls där som gör att jag fylls av energi varje gång. Och nu efter att ha sett de mindre turistliga kvarteren så älskar jag det om omöjligt ännu mer. Man förstår hur obetydligt liten man faktiskt är i denna världen, men jag kommer nog aldrig sluta fascineras av denna stad.

 Har inte tid att lägga upp alla bilder just nu eftersom jag ska till skolan, så länge får ni alltså nöja er med denna fina.

Min Pappa.

Att resa som au pair och flytta över nästan halva jordklotet har tvingat mig att ta mer ansvar och bli mycket mer vuxen, men det har också gett mig perspektiv på saker och ting. Ett flertal gånger har det fått mig att reflektera över min egen barndom, min uppväxt och min uppfostran. Jag och Evelina växte upp i ett renoverings objekt som mina föräldrar har fått kämpa så otroligt mycket med i många år. Ibland har de nog känt skuld och svurit över det då det givetvis var otroligt tids krävande. Men när jag tänker tillbaka på min uppväxt hemma i huset så minns jag bara att jag tyckte det var så väldigt kul. Det fanns alltid något att göra, eller något spännande att hjälpa till med så som att snickra eller måla. Jag minns att alla barnen i vårt kvarter ofta ville komma över och leka för man visste aldrig vad som pågick i vårt hus. Ibland kunde man åka traktor i trädgården, nästa gång måla lekstuga, och så fick man alltid bli precis hur lortig man ville när man lekte vilda djur i de höga jordbergen på vår uppfart.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt så känner jag mig lycklig och tacksam. Mina föräldrar har alltid fått mig att känna mig ovillkorligt älskad och trygg. De har låtit mig vara barn och de har alltid stöttat mig, uppmuntrat och berömt. De har alltid haft sunda värderingar och de har till stor del format mig till den person jag är idag.

Idag är det fars dag och jag önskar så innerligt att jag kunde krama om min fina pappa och säga att jag tycker han är beundransvärd. Att jag hoppas att jag en dag kan bli en lika bra förälder som honom. Så pappa, tack för alla gånger du har har haft ett sådant enormt tålamod med mig, och för att du alltid finns där. Även om jag är vuxen nu så kommer jag alltid behöva dig i mitt liv.

Jag älskar dig, världens bästa Pappa!

Ännu en helg i stora äpplet.

Jag har haft en lugn fredag kväll, har precis bokat boende och buss till New York över helgen. "Men jaha, ska hon dit nu igen?" tänker ni nu då och JA för det ska hon! Jag är ju fullkomligt TAGEN av denna stad och jag blir lycklig av bara tanken att jag ska få strosa runt på gatorna och *känna pulsen* redan imorgon kväll igen. Men den främsta anledningen till att jag åker dit imorgon det är ju för att jag ska få träffa tre sköna män från käraste hemorten. Det ska bli så sjukt roligt, ser så mycket fram emot detta alltså!

Så länge så får ni titta på lite fler blandade bilder ifrån förra helgen som jag inte hunnit visa. Varje gång jag kikar igenom alla bilder som jag hann ta då så fylls jag med så mycket kärlek. Jag älskar min familj så otroligt mycket, och jag saknar dem redan något enormt!

Och med dessa kärleksfulla ord så tackar jag för mig och kryper till sängs. Ha en trevlig helg hör ni, hoppas att allt är bra med er!

Utsikten från vår lägenhet. Hur bra läge? Perfekt!

 Nu när jag ser de här bilderna så kommer jag på att jag inte ens har berättat för er att jag träffade Andrea och Jonne i NY?!?! Va knäppt! Det var ju så himla fint att se dem och att få skratta med (åt) Johannes igen. Åh!

 New York och finaste människorna - Kärlek det!!!