En bättre helg.

Min helg var så himla rolig och lyckad så jag måste bara få dela med mig lite till er! Jag åkte som sagt till NYC i lördags eftermiddag och när jag kom fram på kvällen så stod Fredrik, Jakob och Sandberg och väntade på mig utanför mitt slitna hotell i Chinatown. Jag checkad in och sedan gav vi oss genast ut i vimlet för att äta middag på ett av alla kinesiska hak. Natten blev lång och vi hann trängas på många rökiga barer nere i downtown Manhattan innan jag trillade in på hotellet vid 5 tiden. Vi hade riktigt roligt och träffade på många lustiga människor som gjorde hela upplevelsen oförglömlig. När jag vaknade upp efter ett bara ett få tal timmars sömn och tittade ut genom fönstret så trodde jag mer på att jag vaknat upp i Bankok än i New York. Jag piffade till mig lite och gav mig sedan ut på gatorna för att ta tunnelbanan ut till Brooklyn där killarna bodde, de hade nämligen hittat en flott brunch ställe där som de ville visa mig. Så från att ha gått på gator där det luktade torkad fisk och durian frukt vart jag än gick och där människor skrek "lais, lais and noooodels!", så hamnade jag mitt i Brooklyn där jag och killarna tycktes vara den enda vita inom synhåll.

Brunch stället var precis så bra som killarna hade påstått,  jag åt en fantastiskt god korv omelett och till det smörstekta potatisar. Låter kanske inte så jädrans gott, men det var det banne mig! (Förövrigt nog första gången som jag äter riktigt potatis sedan jag kom hit, bortsett från pommes. Anteckna!) När vi sitter och äter så möts vi också av väldigt annorlunda service. Tror inte att vi är de enda som tycker det är lite lustigt att vara hög som ett hus en söndags morgon... Hrm. Vi kunde iallafall skratta lite åt det när servitrisen fascinerades och var helt hundra på att vi hade trollat bort våra egna vattenglas när vi i självaste verket inte ens hade fått några.

Nog om det. Efter vår brunch så beslöt vi oss för att åka ut till Williamsburg och kolla läget och ännu en gång så slogs vi av alla starka kontraster som New York har att erbjuda. Vi vandrade genom hipster och indie gator ner till södra Williamsburg till de ortodoxa judiska kvarteren där alla män gick med stora skägg och tjocka, lockiga hårtestar som dinglade framför öronen, prydligt klädda i svart kostym och hög hatt. Det kändes som vi hade åkt tillbaka till 1700 talet. Det var en fantastisk fin dag och jag ångrade flera gånger att jag tagit med mig med vinterjackan eftersom New York denna dag bjöd på 17 soliga plusgrader. Vi köpte med oss lite läskande dryck och gick ner mot vattnet för att sätta oss och beundra Manhattans mäktiga skyline. När solen sen började gå ner så beslöt vi oss för att gå över Williamsburg bron till ön eftersom jag behövde dra mig mot bussen som skulle ta mig tillbaka till Boston. Det låter klyschigt men det var verkligen sagolikt att gå där just då, vädret var ljummet i November och vi fick se solen gå ner över frihetsgudinnan och alla skyskrapor. Vi beundrade det och funderade på om man någon gång skulle kunna vänja sig vid att så något så vacker, att man liksom slutar uppskatta det. Jag hoppas inte. När jag kommer till New York så känner jag mig genast så levande. Det är så svårt att förklara känslan, men det finns en särskild puls där som gör att jag fylls av energi varje gång. Och nu efter att ha sett de mindre turistliga kvarteren så älskar jag det om omöjligt ännu mer. Man förstår hur obetydligt liten man faktiskt är i denna världen, men jag kommer nog aldrig sluta fascineras av denna stad.

 Har inte tid att lägga upp alla bilder just nu eftersom jag ska till skolan, så länge får ni alltså nöja er med denna fina.