Det här med traditioner.

Nästa torsdag är det dags att fira thanksgiving här i USA. Jag ska följa med min värdfamilj och fira tillsammans med deras släktingar, ser verkligen fram emot att på riktigt få se hur det går till. Jag vet åtminstone att det kommer finnas massor med mat, så det bådar ju gott iallafall.

 Hur som helst så satt jag idag och pratade med mina värdföräldrar om olika traditioner och hur vi firar i Sverige. Vi kom in på julen och jag berättade för dem att vi varje julaftons dag sitter bänkade framför tv:n kl 3 för att titta på Kalle Anka. Dem tyckte att det var så konstigt att nästan hela Sveriges befolkning faktiskt sätter sig och tittar på tecknat på självaste julafton, att det är samma avsnitt varje år, och att vi dessutom planerar stora delar av vårt firande utefter detta. Samtidigt var de också fascinerade och ville därför googla fram några av klippen som vi tittar på. Det första som kommer upp på google om man söker på "donald duck swedish christmas" är för övringt den här krönikan, "Sweden's bizarre tradition of watching Donald Duck cartoons on Christmas Eve", där en ung utländsk (framgår ej vart ifrån han är) herre beskriver hur han upplevde sin första jul i Sverige. Mina värdföräldrar skrattade högt när de läste kan jag lova!

Först när jag började berätta om vårt svenska julfirande och nämnde det här med Kalle Anka så kändes det som det mest självklara i världen. Nu efter jag mött mina värdföräldrars reaktion och funderat på det en stund så inser jag att det faktiskt är rätt så konstigt... Jag menar, största delen handlar ju inte ens om julen? Nåväl, min jul i år kommer bli väldigt annorlunda men jag tänker åtminstone försöka få tag på hela programmet så vi kan titta på det här på julafton. Säga vad man vill om Kalle Ankas jul, men traditioner är ju till för att följas?