Min dag startade jag med lite egen tid på gymmet för att där efter jobba ett par timmar, som till min glädje idag gick riktigt bra. Till skillnad från i måndags då det kändes som att vi tog två steg tillbaka. Trotsåldern är tuff att hantera då känslor lätt kan svämma över fortare än man hinner blinka, men idag har vi haft riktigt kul. Jag får vara beredd på fler motgångar men det känns som att vi är på väg i rätt riktning nu igen iallafall. När jag slutat tog jag tåget in till Boston för att träffa Amanda, det var jätteroligt att äntligen träffa henne igen!
Nu har jag precis suttit och blivit underhållen på skype av den här filuren. Hon ringde upp mig för att hon vill säga godnatt med sin "Kalle-Anka" röst. Hon sitter alltså och leker med en helium ballong i sin ensamhet, klockan elva på kvällen. Inga konstigheter. Nå väl, det är helt enkelt dags för att gå till sängs här borta nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar