En onsdag i april.

Tänkte börja det här inlägget med "en ny vecka är här!" men så insåg jag att det redan har hunnit bli onsdag....

Även om det var lite sent så tog faktiskt tag i det här med äggletningen åt pojkarna i måndags. Eller ja, jag köpte olidligt mycket godis som jag gömde i små påsar. De rear nämligen ut ohyggliga mängder av godis i affärerna direkt efter högtider här så jag gick loss helt enkelt.... Plockade även ihop mina värdföräldrars favoritgodisar i en stor påse. Hur snäll? Jag minns så väl när pappa och mamma skickade brev till mig och Evelina adresserat från tomtenissen som bodde i vår lekstuga innan jul så jag gjorde en liknande grej till pojkarna nu. Jag skrev alltså ett litet brev från påskharen och beordrade dem att gå ut och leta efter några överraskningar i trädgården där jag gömt godispåsarna och stuckit ner klubbor och cakepops i jorden. Det blev succé.
 
En annan lite rolig sak, i måndags då det var första april så ville jag komma på något riktigt bra bus men det gjorde jag dessvärre inte då. I tisdags när vi som vanligt bakade såg däremot min chans och smög ner vindruvor i ett par chokladbollar (köttbullar hade ju varit roligare men vi hade inga, synd att behöva kasta chokladbollar dessutom!) Min tanke var att barnen skulle få en rolig överraskning när de åt sin efterrätt senare på kvällen men de valde istället att äta lite av godiset som de fått av påskharen, och då tänkte jag inte mer på det. Min värdpappa älskar ju som sagt "baktisdagen" mer än någon annan här i huset så det första han gör när han kommer från jobbet är att sätta tänderna i vårt bakverk och givetvis lyckas han ta en av dem där vindruvorna ligger gömda..... Han förstod dock inte att det var ett skämt utan trodde helt enkelt att det var så de skulle ätas, med en stor vindruva i mitten. Så när jag kom hem på kvällen och han frågade mig om varför vi inte hade vindruvor i alla så fick jag mitt ett gott skratt. Han trodde helt enkelt att det bara var en "ny god tvist". Ikväll gick dock buset hem på barnen! Nu ska jag ut och möta fina Louise.

Om en vecka fyller jag 21 år, om fyra dagar kommer Ellen och mindre än två veckor sitter vi tillsammans på ett plan mot San Francisco! Så mycket roligt att se fram emot!!

 

Helt otroligt att vi efter bara ha känt varandra i cirka tre månader blev så fantastiskt bra vänner. Nu släpper jag dig aldrig Ellen! Känns så overkligt att det var fem månader sedan vi sågs sist nu, som jag längtar!