Lovisa och Studenten!

Igår morse kom Lovisa som sagt hit för en snabbvisit, idag åkte hon tråkigt nog igen. Jag hann faktiskt knappt förstå att hon var här. Det är en väldigt speciellt och lustig känsla som uppstår när en del av ens liv hemma i Sverige förs samman med livet här. Men det var så otroligt fint att se henne igen och få känna att allt var precis som det alltid har varit, fastän vi inte setts på snart 10 månader. Hon fick vara med och se hur en vanlig dag för mig här mitt i veckan ofta ser ut, det vill säga hänga med små killarna och göra allt vad det innebär - hämta på skolan, busa, laga lunch, leka, laga middag och så vidare.... Förstod att det nästan måste vara en ännu konstigare känsla för henne att se mig i denna miljön, som engelsk talande "extra mamma". Detta är ju mitt liv och min vardag nu, och trots att vi känt varandra sedan barnsben och att jag berättat om allt och alla på skype så kan man omöjligt förstå utan ha upplevt en del av det själv. Det känns väldigt kul att hon nu faktiskt kommer veta mer vem och vad jag pratar om. Det var rätt roligt att se det ur hennes ögon också, samt att få lite cred för sånna saker som jag numera bara tar för givet. Som att barnen lyssnar på mig, respekterar mig och gör som jag säger. Hur man hanterar bråk och frustration. Sådna saker som faktiskt har krävt mycket arbete för att uppnå, men som nu fungerar väldigt bra. Lovisa hade också med sig en scrapbook till mig som hon och Elin hade pysslat ihop tillsammans - världens finaste present! Jag blev alldeles rörd av att se hur mycket tid de lagt ner på att leta fram gamla bilder, klippa och klistra, samt skriva om alla våra bästa och starkaste minnen genom åren. Tack mina älsklingar, gud vad jag längtar till vi är tillsamman alla tre igen!

På kvällen mötte vi upp några av mina tappra vikingar och åt middag på cheesecake factory (nej, får aldrig nog... sen är det faktiskt nästan ett måste för alla som aldrig varit där!) Det var verkligen kul att hon fick ett ansikte på några av mina vänner här också, hon har ju hört så mycket gott om dem - och de om henne såklart!

 Fisen och jag på min avskedsfest i augusti förra året

Sen tog ju Evelina, min älskade syster, studenten igår! Det var nog faktiskt lite tur att Lovisa var här just då så jag hade mycket annat att tänka på, annars hade det rent ut sagt kännts skitjobbigt. Mamsen och papsen hade iallafall ordnat mobilt internet ute i partytältet så jag fick vara med en del på kalaset via skype. De gick runt så jag fick hälsa och prata med alla, titta på tårtorna, buffén, bilen hon åkt hem i, samt lyssna på trubaduren som spelade. Jag hade världens klump i magen innan de ringde upp mig för jag visste att det skulle kännas så jobbigt att se allt, men att inte själv kunna vara där. Alla vänner, hela släkten - alla var ju samlade där, utom jag! Trots att det blev många tårar fällda av både mig och lillasyster så kände jag en liten form av lättnad efteråt, för jag märkte att hon var så glad och hade det så bra och fint trots allt.

 Många gånger har jag tänkt och sagt att du borde vara den äldre av oss, du är ju jämt så klok. Jag har också alltid sett upp till dig för sättet du kan stå upp för dig själv och folk som står dig nära. Du har verkligen skinn på näsan och låter ingen köra över dig, en egenskap som jag vet kommer ta dig långt här i livet! Men du är inte bara en skönhet med myckte innanför pannbenet, du har också ett mycket gott hjärta och vill alla i din omgivning väl. Jag är så ofantligt stolt över dig och glad för din skull, för jag vet hur hårt du har jobbat och hur mycket du ser fram emot att ge dig ut i världen på dina äventyr. 

Så grattis ännu en gång, världens bästa syster.
Jag älskar dig föralltid.

Mamma och pappa hade jobbat ett ihop ett jättefint bildspel till Evelina på hennes student - "Här är ditt liv" som fick rulla på en bildskärm. Lovisa hade med sig det till mig på ett usb-minne, här kan ni se några av alla bilder som fanns med