Just nu ekar det lite av min frånvaro här på bloggen. Den senaste veckan har det hänt så otroligt mycket här borta. Både riktigt bra och riktigt dåliga saker. Det tycks vara så att jag aldrig ska få någon ordentlig ro här borta, så fort jag tror att jag äntligen ska kunna luta mig tillbaka så händer det nämligen något igen. Denna veckan har jag vikt mig av skratt, kramats med min efterlängtade och älskade familj, men jag har också varit otroligt skör och ledsen. (Där av har jag inte svarat till er som skrivit meddelanden osv, jag har helt enkelt behövt fokusera på mig själv och livet här. Hoppas ni förstår det). Just nu har jag ingen lust att gå in på detaljer, men jag kan säga som så att den här veckan när jag har haft familjen här inte riktigt har blivit som jag hade förutspått. Stormen satte såklart en hel del käppar i hjulet för oss även om Boston klarade sig rätt bra. Men trots inställda bussar och byte av boende så har vi iallafall fått ett underbart slut på veckan tillsammans här i New York. Jag vet att det kommer bli otroligt känslosamt att säga hej då till familjen imorgon när de åker tillbaka hem till Sveriga, och jag till Boston. Men jag har bestämt mig för att jag ska ta mig igenom detta. När jag kommer tillbaka till Boston på måndag ska jag alltså bara blicka framåt. Och sprida optimism till er här på bloggen. Jag hoppas att ni är med mig?
Trött tjej efter en lååång dag på Manhattan
Goa älskade barnbarn! Som du själv sa,nu blickar vi framåt och du ska se att det blir många härliga dagar och en rolig tid som du har framför dig. Att skiljas från nära och kära är alltid svårt, men vi finns ju här hemma för dej och tiden kommer att gå fort. Hjärtevarma kramar från Farmor och Farfar
SvaraRaderaNi har så rätt! Tiden här flyger verkligen förbi så jag gör bäst i att njuta av allt nu medan jag kan. När det blir dags att säga farväl till allt här vet jag att det kommer bli lika tufft som att säga hejdå till livet hemma i Sverige.
RaderaJag saknar er! Kramar i massor
Klart vi är med Dej. Vet precis vad Du pratar om eftersom vi kom hem från Madrid igår, visst det är betydligt kortare och lättare att ta sej dit, men känslorna är nog dom samma. Du kommer snart att ha en nu betraktare av Din blogg, men hon har lite att gå i genom efter som Du är så duktigt på att "blogga"
SvaraRaderaDu är säkert stark nog att ta Dej i genom det, och Du har ju nästa besök att se fram emot.
BAMSEKRAMAR!!! //Bosse & Susanne
Ja, ni vet ju precis hur det är. Men när saknaden är för stor så är det alltid till en liten tröst att veta att det inte kommer behöva vara såhär för alltid, tycker jag - För vi ses ju faktiskt igen! Längtar så otroligt mycket till när Anton kommer hit.
RaderaSköt om varandra! Kram!!!
Älskade dotter! Tänker på alla fina stunder som vi trots allt fick tillsammans i USA,. Alllt de tråkiga glömmer vi nu och blickar framåt! Du har mycket att se framemot, besök av vänner och din älskling som kommer över jul och nyår! Sedan ännu mer upptäckter med dina USA vänner! Älskar dig stumpan!
SvaraRaderaMassor av kramar/ Mami
Kloka, fina, bästa Mamma! Trots allt så var det helt underbart att få ha er här. Saknar din trygga famn varje dag ska du veta, men innan vi vet ordet av så kommer vi få kramas igen. Sköt om varandra där hemma!
RaderaÄlskar dig så mycket.