Min Pappa.

Att resa som au pair och flytta över nästan halva jordklotet har tvingat mig att ta mer ansvar och bli mycket mer vuxen, men det har också gett mig perspektiv på saker och ting. Ett flertal gånger har det fått mig att reflektera över min egen barndom, min uppväxt och min uppfostran. Jag och Evelina växte upp i ett renoverings objekt som mina föräldrar har fått kämpa så otroligt mycket med i många år. Ibland har de nog känt skuld och svurit över det då det givetvis var otroligt tids krävande. Men när jag tänker tillbaka på min uppväxt hemma i huset så minns jag bara att jag tyckte det var så väldigt kul. Det fanns alltid något att göra, eller något spännande att hjälpa till med så som att snickra eller måla. Jag minns att alla barnen i vårt kvarter ofta ville komma över och leka för man visste aldrig vad som pågick i vårt hus. Ibland kunde man åka traktor i trädgården, nästa gång måla lekstuga, och så fick man alltid bli precis hur lortig man ville när man lekte vilda djur i de höga jordbergen på vår uppfart.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt så känner jag mig lycklig och tacksam. Mina föräldrar har alltid fått mig att känna mig ovillkorligt älskad och trygg. De har låtit mig vara barn och de har alltid stöttat mig, uppmuntrat och berömt. De har alltid haft sunda värderingar och de har till stor del format mig till den person jag är idag.

Idag är det fars dag och jag önskar så innerligt att jag kunde krama om min fina pappa och säga att jag tycker han är beundransvärd. Att jag hoppas att jag en dag kan bli en lika bra förälder som honom. Så pappa, tack för alla gånger du har har haft ett sådant enormt tålamod med mig, och för att du alltid finns där. Även om jag är vuxen nu så kommer jag alltid behöva dig i mitt liv.

Jag älskar dig, världens bästa Pappa!