Imorgon är vår sista dag här på Cape Cod och det känns inte alls kul att tvingas lämna då vi har haft en fantastisk vecka här nere. I ärlighetens namn var jag lite orolig innan jag åkte att det skulle uppstå en del irritationsmoment då vi alla skulle tvingas vara så inpå varandra här, särskilt gällande barnen som lätt blir bråkiga då de spenderat mycket tid tillsammans. Men vi har verkligen haft det otroligt roligt och mysigt allihopa! Dagarna har mestadels spenderats vi poolen här vi huset eller på strandklubben och vid havet. Man har somnat i tid, vaknat utvilad, tränat, ätit gott - haft det allmänt bra helt enkelt. Imorse när vi som vanligt började dagen med att gå ut på bryggan och fiska (i pyamas, bara att kunna göra en sån sak!) så fångade jag en SPÄTTA! (Åtminstone någon slags spätta, tror jag... Det var en stor och platt fisk) Och vet ni var det tuffaste var? Att jag fångade den med HÅV. Alltså utan krok, bete, eller någonting. Pojkarna och jag såg den från båten och stod rätt länge och tittade på den innan jag lite på skämt föreslog att vi skulle försöka få upp den med håv. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle gå då vi sett hur snabbt den simmade och hur skygg den var. Men så slutade det med att jag hängde ut från båten med håven och tjoade för full hals med barnen då vi hevade upp den. Jisses vilket rabalder det blev sen, alla kom ner och samlades på bryggan! Och vilken överlevare jag kände mig som! (Fanny och Ebba ni kan nu kalla mig frilufsaren med all rätt!) Pojkarnas morfar blev särskilt eld och lågor då han är väldigt fiske intresserad och aldrig hade sett den sortens fisk här nere, och då har de haft huset här i 23 år. Ingen kunde heller tro oss när vi berättat att vi fått upp den med enbart håven! Pappa jag har längtat efter att berätta detta för dig hela dagen men kan inte hålla mig till vi får tid för skype!
Det faktum att min hemkomst närmar sig med stormsteg känns just nu helt overkligt. Jag ser fram emot att få komma hem men det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna min värdfamilj, deras släkt och framför allt mina små killar som så många gånger drivit mig till vansinne men som ännu fler gånger fått mig att kikna av skratt och fått mitt hjärta att smälta. Det kommer verkligen bli tufft att behöva vänja sig vid en vardag utan dem. Mina älskade, älskade pojkar.
Storfångsten som vi fick upp imorse!
Bilder från när vi var på stranden vid beachcluben idag
Poolen vid beachcluben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar