Jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll. De senaste dagarna har jag åkt lite känslomässig bergochdalbana, även om jag trivs alldeles utmärkt så tror jag att det är först nu som det hela börja sjunka in för mig. Jag menar att detta faktiskt händer, och att jag kommer vara här i ett helt år. Hur som helst så bestämde jag mig när jag vaknade för att det skulle bli en bra dag. Och det blev det. Playdaten med Esther var väldigt kul. Vi spelade fotboll i parken, killarna kom mycket bra överens och när de senare tvingades att skiljas åt så frågade om de kunde ses snart igen. Lyckat!
Kvällen har jag spenderat i Lexington på Panera Bread och där bjöds det på fint sällskap och mycket skratt. Vad som är bra med att hänga med andra au pairer är att vi alla befinner oss i samma situation. Nytt land, ny stad, ny familj, nytt språk, nya vänner osv. Alla är mer eller mindre desperata i början för att hitta vänner och skapa ett kontaktnät. Även om det är otroligt viktigt att vara utåtriktad och framåt så behöver man dock sällan vara rädd för att behöva vara ensam. Jag har nämligen märkt att när det kommer en ny au pair till området så sprids ryktet fort och folk hör då av ren vänlighet av sig då de vet hur det känns att komma hit som ny. Just nu känns det otroligt skönt att ha vänner som sitter i samma båt som jag, och som går igenom samma saker. Men jag ser också fram emot att lära känna lite amerikanare i min ålder, förhoppningsvis lär jag göra det när jag sätter igång med pluggandet. Sen när jag åker hem till Sverige om ett år igen kommer jag nog ha vänner från många olika hörn i världen, det vore häftigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar